DET NYA SDP

Mats Hilli Arbetarbladet  19-25 Juni 2008.

Det har gått en kort tid sedan partikongressen i extas valde Jutta Urpilainen till ny socialdemokratisk partiordförande. Uppståndelsen har lagt sig, men på många unga sossars bloggar fortsätter de livliga diskussionera om dels Urpilainen men också det nya SDP som hon har utlovat.

Enligt Arbetarbladet ska Urpilainens SDP bli öppnare till sin struktur och vassare till sin oppositionspolitik. Hon har konstaterat att SDP är ensamt kvar i den politiska mitten då centern gått högerut och närmat sig samlingspartiet. Hon betonar SDP:s värderingar och talar om ett ”arvopuolue”. En bättre välfärd för alla tycks hon efterlysa med klassisk socialdemokratisk retorik.

När man studerar bloggarna är det intressant att märka hur en grupp socialdemokrater genast börjar ta avstånd från Urpilainens retorik. Jutta Urpilainen har förvisso skapat sloganer enligt amerikansk modell, men man ska kanske inte döma henne efter det. Erkki Tuomioja gjorde ju likadant.

Föga överraskande är det unga kamrater på vänsterkanten i SDP som står för kritiken. De vill ha ett klart och redigt program på bordet där man i detalj får veta hur SDP ska förbättra Finland och världen inte minst på det sociala planet.

Det är heller inte överraskande att det är den unga högern inom partiet som glädjer sig över de nya vindarna som blåser och drömmer om samma Tony Blair-effekt som Labour upplevde för snart 15 år sedan i Storbritannien. Det är helt klart att det är väljarna som rör sig någonstans i mitten som ska erövras i nästa riksdagsval.

Där har Urpilainen en viktig poäng som undertecknad med många efterlyst. Det är dock ingen större idé att bygga upp konceptet helt och hållet kring New Labour eftersom den epoken redan är historia. Men russinen ur kakan ska man givetvis plocka.

När man talar med folk överlag så märker man att det bor en socialdemokrat i de flesta. Många väljare saknar partibok och väljer sin kandidat på ett ungefär. Socialdemokratins värderingar delar man, men om det mediesexiga samlingspartiet erbjuder samma socialdemokratiska modell som i senaste val och lika framgångsrikt så löper SDP stor risk att förlora igen.

Att samlingspartiet inte tappat desto mer mark trots fallet Kanerva och valfinansieringsskandalen är häpnadsväckande. SDP måste ta tillbaka det som samlingspartiet har vunnit på vår bekostnad. Annars går det tokigt.

När det kommer till väljarna så bryr de sig inte om termer som ”modernt vänsterparti” och ”den politiska mitten”. Väljarna vill nog fortsättningsvis ha ett parti som med enkla ord förklarar att vi är bäst lämpade för att ta hand om välfärdsstaten. Och sedan krävs det handling.

Just nu känns SDP uppenbarligen som det förlegade partiet för väljarna och där kommer Urpilainen att ha fullt upp med att omforma partiet rent imagemässigt. Ståhejet kring hennes val till ordförande kan räcka långt, men hon måste också klara av att styra det positiva flödet till framgång i kommunalvalet.

(Insändare i Arbetarbladet 25/2008, luettavissa myös kirjoittajan blogissa htpp://matshilli.blogspot.com)